Intervju med Linh – från Sverige till Kambodja
- Emelie Jansson
- 23 feb.
- 10 min läsning
Uppdaterat: för 3 dagar sedan
Inledning
I denna text intervjuar jag Linh, som är adopterad från Vietnam och är uppvuxen i Sverige. Vi hade ett fint samtal på distans där hon delar med sig av sin livsresa, sina tankar kring adoption och sin längtan efter att förstå sitt ursprung. Hon berättar om sitt modiga beslut att resa tillbaka till Vietnam för att söka sina rötter och om hur den resan senare ledde henne vidare till ett nytt liv i Kambodja.
Bakgrund och uppväxt i Sverige
Linh är född 1995 och adopterades till Sverige från Vietnam vid två års ålder. Under sina första levnadsår bodde hon hos sin biologiska familj och flyttade vid cirka 1,5 års ålder till ett barnhem. Hon vistades på barnhemmet i omkring sex månader innan hon kom till Sverige.
Linh växte upp i ett samhälle utanför en svensk stad tillsammans med sin bror, som också är adopterad från Vietnam. I området fanns endast ett fåtal personer med utländsk bakgrund, och hon och hennes bror var i stort sett de enda adopterade.
Tankar om adoption och biologisk familj
För Linh har tankar kring sin adoption och den biologiska familjen alltid varit en naturlig del av livet. Hon har alltid vetat att hon en dag vill försöka hitta sina rötter och söka efter sin familj. Under 2025 började Linh aktivt leta efter sin familj och under sommaren bokade hon en resa till Vietnam för att kunna söka på plats. Genom en vän kom hon i kontakt med en person i Vietnam som kunde hjälpa henne. Inför resan hade de regelbunden kontakt via sociala medier och Linh skickade de dokument hon hade tillgängliga, så att de hade något att utgå ifrån när hon väl kom fram.
Det första steget i sökandet
Som första steget tog Linh kontakt med Adoptionscentrum, men hade tyvärr begränsade möjligheter att hjälpa henne vidare i sökandet. I de handlingar Linh hade tillgång till fanns viss information, men den var vag och ofullständig. Ett namn på hennes biologiska mamma stod med i dokumenten, men det visade sig senare att det inte var korrekt nedskrivet.
Sökandet i Vietnam
När Linh var på plats i Vietnam började hon med hjälp av sin vietnamesiska kontakt sökandet i Soc Trang som var den by som nämndes i hennes handlingar. Där försökte de ta kontakt med en person som var by ledare [village chief]*, men han var inte hemma när de knackade på.
Nästa steg blev att besöka polisstationen och barnhemmet som fanns angivet i hennes dokument. På barnhemmet “Trung tâm bảo trợ xã hội” fick Linh ta del av ytterligare dokument om sig själv som hon aldrig tidigare fått med sig till Sverige. Personalen kunde bekräfta vissa uppgifter och gav henne mer information om hennes bakgrund.
Något som förvånade henne var att hon fick reda på att det inte var hennes familj som gett henne namnet Linh utan att det var barnhemmet som hade döpt henne. Det visade sig också att namnet på hennes mamma inte var korrekt angivet i handlingarna. I samtal med personalen fick hon dessutom veta att hennes mamma var Kambodjan och att hon hade lämnat Vietnam för att flytta dit.
Även om Linh gjort ett DNA-test tidigare i livet som visade att hon hade mer ursprung från Kambodja och Thailand än Vietnam, och trots att hon visste att många kambodjaner bor i den region där hon föddes, kom informationen som en överraskning. Det blev tydligt för henne att hon inte var vietnamesisk, som hon alltid hade trott.
|”Det blev tydligt för henne att hon inte var vietnamesisk, som hon alltid hade trott.”
Släkten hittas
Vid besöket hos den lokala polisen fick Linh veta att de kunde hjälpa henne med sökandet, men att det troligen skulle ta ett tag för dem att hitta mer information. Därför bestämde hon och hennes vän sig för att åka tillbaka till hotellet där hon bodde. Redan på vägen till hotellet hörde polisen av sig igen. De berättade att de hade hittat en kusin till Linhs mamma och bad henne komma tillbaka.
Linh och hennes vän vände genast om och åkte tillbaka till den lokala polisen. Tillsammans med dem åkte de sedan hem till kusinen. De hade tur då den ena polismannen som var med kunde vietnamesiska, kambodjanska och engelska, och därför kunde hjälpa till med översättningen. Väl framme fick Linh träffa både kusinen och andra släktingar som välkomnade henne med öppna armar. Alla visste om att hon fanns och var ivriga att berätta vilka de var, dela minnen och historier om familjen och låta henne ta del av sin bakgrund.
Första kontakten med mamman
Efter ett stunds samtal berättade släktingarna att hennes mamma som visade sig heta Làng visste att hon var där och väntade på att de skulle ringa. Innan samtalet visade de ett foto på mamman och därefter ringde de upp henne via FaceTime. För Linh var det en overklig känsla att plötsligt se sin mamma efter att ha undrat hur hon såg ut och vem hon var i alla år. Mötet var känslosamt för dem båda, och till en början var de så chockade att de knappt fick fram några ord.
Linh frågade varför hennes mamma hade åkt tillbaka till Kambodja utan att ta med henne. Genom polisens tolkning fick hon veta att familjen vid den tiden levde i fattigdom och att hennes mamma åkte till Kambodja för att försöka skapa ett bättre liv. Hennes mamma berättade att hon var 26 år och skilde sig från hennes pappa eftersom han inte behandlade henne väl. Hon levde under svåra omständigheter och när Linh blev svårt sjuk hade hon inte möjlighet att ge sin dotter den vård och trygghet hon behövde. Tyvärr fanns det ingen annan släkt som kunde hjälpa till och därför tog Làng beslutet att lämna bort henne, i hopp om att Linh skulle få en bättre framtid.
Kontakt efter mötet
Efter mötet med släkten och samtalet med sin mamma åkte Linh tillbaka till hotellet. Så fort hon var tillbaka på hotellet kände hon en stark längtan efter att skriva något till henne men hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. Linh hade förberett sig i flera år för detta möte, men hennes mamma hade inte vetat att hon letade efter henne. Därför valde hon att vänta några timmar för att ge henne tid att smälta allt som hänt.
Till slut skickade Linh ett enkelt meddelande: ”Hej, hur mår du?” via Facebook Messenger som översattess med Google Translate. I början var kommunikationen svår eftersom översättningarna ofta blev fel. Men med tiden hittade de ändå ett sätt att förstå varandra. Hennes mamma skrev på khmer, och Linh svarade på vietnamesiska. Det som gjorde den skriftliga kontakten extra utmanande var att hennes mamma inte kunde läsa eller skriva, utan föredrog att använda röstmeddelanden. Trots språkliga hinder och tekniska svårigheter fortsatte de att hålla kontakten. Efter mötet med släkten och samtalet med Làng hade Linh bara två dagar kvar av sin resa innan hon behövde återvända till Sverige och sitt arbete.
Resan till Kambodja
Linhs mål med att hitta sin familj har alltid varit att bygga en relation med dem. Redan efter resan till Vietnam kände hon en stark vilja att åka vidare till Kambodja så snart som möjligt för att träffa sin mamma. Efter en tid hemma i Sverige kunde Linh få ledigt från jobbet igen och bokade en resa för att besöka sin mamma i två veckor.
Hon valde att resa ensam utan att ha med någon som kunde översätta. Inför resan funderade hon på att bo på hotell, men hennes mamma erbjöd henne att bo hemma hos sig och Linh tackade ja. När hon anlände till Kambodja stod hennes mamma och resten av familjen och väntade på henne på flygplatsen.
Linh minns särskilt ögonblicket när hennes mamma kramade henne för första gången. Det kändes som om kroppen kände igen hennes doft, på ett sätt som hon fortfarande har svårt att sätta ord på.
|”Det kändes som om kroppen kände igen hennes doft.”
Tillsammans reste de vidare till området utanför Phnom Penh där delar av familjen bodde och där Linh skulle tillbringa sina kommande veckor.
Familjen
Det visade sig att Làng hade fått två barn med en annan man efter att Linh lämnats bort och Linh fick därmed två yngre systrar. Mellan henne och den äldsta systern skiljde det sex år. Den ena syster bodde ute på landet och arbetade på en fabrik medan den andra systern var mammaledig och bodde granne med deras mamma. Ingen i familjen kunde engelska men trots det lyckades de kommunicera genom Google translate, kroppsspråk och mycket tålamod.
Till en början var intrycken många och överväldigande, men Linh kände sig snabbt hemma. Hon upplevde att hon blev en naturlig del av vardagen nästan direkt. Den mesta tiden tillbringade hon hos sin mamma och sina systrar, och under vistelsen fick hon också träffa fler kusiner och sin moster. Alla i familjen och släkten visste vem hon var, och det var ingen hemlighet att hon fanns. Tvärtom var alla glada över att hon hade hittat tillbaka och kommit hem igen.
Beslutet att flytta
Redan innan Linh reste till Kambodja hade hon bestämt sig för att flytta dit. Beslutet kändes rätt från första stund. Linh berättar i vårt samtal att hon aldrig riktigt känt sig hemma i Sverige och den svenska kulturen. Hon ville spendera mer tid i Kambodja än enstaka resor några gånger om året. I Kambodja kände hon för första gången en starkare tillhörighet och gemenskap, något hon länge saknat.
|”I Kambodja kände jag för första gången en starkare tillhörighet.”
Arbete och boende
Innan flytten till Kambodja ville Linh ha både arbete och bostad på plats. Hon började därför med att ta hjälp av Chat GPT. Eftersom hon alltid varit nyfiken på mäklarbranschen frågade hon Chat GPT vilka mäklarbyråer som fanns i landet och vilka som anställde internationell personal. Efter att ha gått igenom förslagen hon fick skickade hon sitt CV till de företag som kändes mest seriösa. Hon fick snabbt svar och skulle först ha haft en digital intervju. När det visade sig vara svårt att hitta en tid som passade föreslog hon i stället att de skulle ses när hon var på plats i Kambodja. Under sitt besök gick hon på intervju hos en av byråerna, och några dagar senare blev hon erbjuden jobbet. Arbetsgivaren ville att hon skulle börja omedelbart, men eftersom Linh behövde avsluta en del saker i Sverige bad hon om att få börja i januari när hon flyttat dit.
Linh berättar att hon trivs bra med sitt jobb, men i början var det svårt att vänja sig med en annorlunda arbetskultur mot hur det är i Sverige. Arbetskulturen är mer hierarkisk än vad hon är van vid från tidigare arbetsplatser och det har tagit längre tid att lära känna kollegorna. Samtidigt upplever hon att alla är vänliga, stöttande och måna om att hon ska trivas.
Hennes arbetsgivare har även hjälpt henne med arbetsvisum och tillstånd. Hon har lämnat in sina handlingar och företaget sköter kontakten med myndigheterna. Familjen har också pratat om att skriva in henne i familjeboken, vilket innebär att hennes mamma formellt tar ansvar för henne. Det skulle kunna underlätta en framtida ansökan om medborgarskap, men processen tar tid och är något hon planerar att ta itu med senare.
När det gäller boende berättar Linh att det var förvånansvärt enkelt att hitta något. Det finns många Facebook-grupper med bostadsannonser, och det var via en sådan sida hon hittade sin lägenhet. Hon blev också förvånad över hur snabbt allt gick jämfört med i Sverige. Det går i princip att skriva kontrakt direkt vid visningarna och flytta in nästa dag. När både arbete och boende var ordnade hyrde Linh ut sin lägenhet i Sverige på ett år och sade upp sig från sitt jobb. Därmed tog hon det definitiva steget mot sitt nya liv i Kambodja.
Vardagsliv och kultur
Linh har känt sig mycket hemma i Kambodja men hon har också märkt av tydliga kulturella skillnader. I den kambodjanska kulturen är det ofta det äldsta syskonet som tar ansvar för de yngre, men för Linh har det blivit tvärtom. Det är hennes yngre systrar som i många situationer tar hand om henne mer än hon tar hand om dem. Hennes sätt att bidra till familjen är i stället främst genom att hjälpa till ekonomiskt, eftersom hon för närvarande är den som tjänar mest i familjen.
En kulturkrock som Linh har upplevt handlar om synen på pengar.I Kambodja är det inte skamligt att prata öppet om ekonomi eller att be om hjälp, något som känns ovant för henne. Även om hon gärna stöttar sin familj ekonomiskt har hon känt behov av att sätta gränser. Det har ibland lett till obekväma situationer som varit svåra att hantera och som tagit tid att vänja sig vid.
Samtidigt uppskattar hon det lugnare tempot i Kambodja. Det är lättare att komma i kontakt med människor, och hon upplever att folk generellt är mer öppna än i Sverige. Hon känner också att hon fortfarande håller på att lära sig vad som är socialt accepterat – var gränserna går och hur hon bäst förhåller sig till olika situationer. Hon upplever dessutom att hon får mer valuta för pengarna. Lönerna är visserligen låga, men levnadskostnaderna är också betydligt lägre än i Sverige.
I dagsläget har Linh inga planer på att flytta tillbaka till Sverige. Hon vill stanna i Kambodja och fortsätta bygga sitt liv där.
Tips till andra adopterade som söker rötter
Jag bad Linh att dela med sig av sina tips till andra adopterade som funderar på att söka sina rötter, och hon lyfte fram flera viktiga erfarenheter.
Först och främst menar hon att det är viktigt att reflektera över varför man vill göra en röttersökning innan man ger sig av. Det kan vara värdefullt att tänka igenom olika möjliga scenarier, både positiva och svåra. Vilken relation hoppas man på att få till sin biologiska familj? Hur skulle man hantera om de inte vill ha kontakt eller bygga en relation?
För den som söker i Vietnam rekommenderar Linh att tidigt ta kontakt med lokala polisstationer. De har ofta stor makt och kan vara till stor hjälp i sökandet.
Hon betonar också vikten av att vara förberedd på att människor kan vilja ha ersättning för sin hjälp. I hennes fall bad de inte om pengar direkt, utan hjälpte först till och bad senare om så kallade ”kaffepengar”.
Ett annat viktigt råd är att ha med sig en lokal person som kan hjälpa till att tolka sociala koder, kultur och språk. Det underlättar både praktiskt och känslomässigt.
Slutligen påminner Linh om att man bör vara beredd på kulturkrockar, men att man inte behöver vara rädd för dem. De är en del av resan och kan också bli värdefulla lärdomar på vägen.
Slutord
Linhs resa från Sverige till Vietnam och vidare till Kambodja har varit både modig och livsomvälvande. Det som började som en längtan efter att förstå sitt ursprung utvecklades till en återförening med sin familj, en ny vardag och ett nytt hem.
Genom sitt sökande har Linh både funnit sin biologiska familj och fått en djupare förståelse för sin identitet. I mötet mellan olika kulturer, språk och livsvillkor har hon lärt sig att navigera i det som ibland varit svårt och ovant. Linhs berättelse visar att röttersökning inte handlar om att ersätta ett liv med ett annat, utan om att skapa en helhet av alla delar som formar en människa.
I dag bygger Linh vidare på sitt liv i Kambodja, med sin biologiska familj nära och med en starkare känsla av vem hon är.
*By ledaren [village chief] kan fungera som en representant för lokalsamhället gentemot lokala myndigheter och hjälpa till att förmedla kommunikation mellan byborna och högre administrativa nivåer.
Vill du dela din historia?
Har du en berättelse om din adoption som du vill dela här på adopterade.se? Hör av dig med ett meddelande via sidans kontaktformulär!
